I laboratoriet
1920-talets analyser

Det första forskarna tog reda på var mantelns ålder. Geolog Lennart von Post fick i uppdrag att göra en pollenanalys. Den visade att manteln var tillverkad tidigare än 1100 år f.Kr. och daterades till äldre bronsålder.

Docent Sune Lindqvist ägnade sig bland annat åt att försöka få fram användningen av manteln och hur den hamnat i mossen. Textilforskare Emelie von Waltersdorff analyserade hur manteln tillverkats. Den var vävd av ull i 4-skaftad kypert och var smårutig, så kallat hundtandsmönster, i två olika nyanser. Hon hittade också 32
små stickhål i manteln.

Forskarna enades om att hålen kunde vara knivhugg mot den person som burit manteln. Manteln bars över axlarna och veckade sig runt kroppen. Sticken skulle ha gått igenom alla veck och gjorts med fem knivhugg. En teori om att det rört sig om ett mord lades fram. Ett ”knivhuggstest” gjordes där fil. dr. K. E. Sahlström hade på sig manteln. Med pappknivar testades hur de tänka huggen skulle ha träffat för att skapa stickhålen- och ja, det var orginalet som provades!

2000-talets analyser

I början av 2000-talet fortsatte forskningen på Historiska museet. Den gav mer fakta om bland annat datering, teknik och stickhålen i manteln.

Datering

En C14-datering gjordes och Gerumsmanteln blev lite yngre. Den vävdes under tidig järnålder, mellan 360–100 före Kristus.

Färganalys

Manteln har inte alltid sett ut som den gör idag. Den har färgats brun av olika växtdelar i den blöta mossen. Analyser av mantelns ulltrådar visar att den från början varit brun och vit i ett rutigt mönster. Mantelns ytterkant har varit vit.

Redan på 1920-talet gjordes en färganalys som pekade på att man använt ull från får med naturlig brun och vit färg. Analysen 80 år senare gav samma resultat. Vilka slags får kom ullen ifrån?

SKL undersöker manteln

Historiska museet bad Statens Kriminaltekniska Laboratorium att undersöka manteln. De kom fram till att skadorna gjorts med ett eggvasst föremål och att sådana hugg kan ha varit livshotande. Stickhålens placering visar att de inte uppstått när manteln varit ihopvikt, utan när den t.ex. burits upp av någon.

De såg inga tecken på blodfläckar eller DNA. De menar att det inte behöver ha kommit mycket blod på manteln även om en person dödats. Offret kan ha fått inre skador och lodet har stannat kvar inne i kropp. Blod och DNA kan även ha försvunnit i den blöta mossen.

Ullanalys

Resultatet av de första ullanalyserna visade att manteln vävts av fårull med inblandning av hår från hjort, rådjur eller nöt. Ny forskning har däremot visat att ullen i manteln enbart kommer från får.

Fåren som gett ull till Gerumsmanteln har haft både bottenull och täckhår. Den mjuka fina vita ullen är bottenull. Den längre och grövre bruna ullen är täckhår. Detta återspeglas i garnet, den vita tråden är finare och den bruna lite grövre.

Dagens fårtyper mufflon och soay är de som mest liknar forntidens får. Mufflon härstammar från stenåldern och soay från bronsåldern.

Får från Falbygden?

Resultatet av en strontiumanalys av ullen i manteln tyder på fåren att levde och betade här på Falbygden.